dagens språk

Det här blir ett kort men ändå innehållsrikt inlägg. Det handlar om den bestämda ändelsen -et i de traditionella svenska dialekterna.

På fornnordiska var ändelsen i bestämd form neutrum singular -it. Vissa grundutvecklingar kan urskiljas:

- Generellt så öppnas vokalen till ett /e/.
- I söder bevaras /t/
- Norrut försvagas /t/ till /ð/ og försvinner sedan i de flesta fall.

Nerifrån og upp
(huset, taket)

Grön: -ed (hused, taged)
Röd: -(e)t (hust/huset, taket)
Gul: -e (huse, take/tatje)
Blå: -Ø med tvåtoppsaccent (huus, taak)
Lila: -i (husi, taki)
Orange: -eð (auseð, tatjeð) (Ja, det är älvdalska+våmhusmål)
Grå: Traditionell svensk dialekt saknas

I dagens skriftinfluerade språkbruk är det väldigt vanligt att man uttalar ändelsen med ett /t/, men historiskt sett har man på de allra flesta håll inte gjort det.

Hur gör ni som kan tänkas läsa detta? Uttalar ni som det stavas eller som det traditionellt uttalas där ni kommer ifrån? Personligen kommer jag från det röda området, så jag har inte behövt tänka så mycket på det ;)

-A

2010-03-20