Kuriosa 17: Pronomen på efterkälken?
Ännu ett kort kartinlägg, denna gång om var man placerar possessivpronomen i genuina skandinaviska dialekter.
På fornnordiska var det vanligt att sätta alla genitiver efter huvudordet, men det fanns även en tendens att sätta den före om huvudordet var inanimat (icke-levande), og efter om det var animat. (För de som känner till animacitetshierarkin bör det ringa en klocka!)
Grupp 1, markerad med tjocka streck, betecknar de mål där possessivt pronomen alltid hamnar efter huvudordet. Släktskapsord är obestämda medan övriga ord tar bestämd form.
Grupp 2, markerad med tunna streck, betecknar mål där endast släktskapsord placeras efter huvudordet. Övriga ord placeras framför. Huvudorden är alltid obestämda.
Grupp 3, omarkerad, betecknar mål där alla possessiver står före huvudordet.
Rikssvenska tillhör som bekant grupp 3, visst är det härligt logiskt med kartan i åtanke?
-A
2010-03-25
På fornnordiska var det vanligt att sätta alla genitiver efter huvudordet, men det fanns även en tendens att sätta den före om huvudordet var inanimat (icke-levande), og efter om det var animat. (För de som känner till animacitetshierarkin bör det ringa en klocka!)
Grupp 1, markerad med tjocka streck, betecknar de mål där possessivt pronomen alltid hamnar efter huvudordet. Släktskapsord är obestämda medan övriga ord tar bestämd form.
Grupp 2, markerad med tunna streck, betecknar mål där endast släktskapsord placeras efter huvudordet. Övriga ord placeras framför. Huvudorden är alltid obestämda.
Grupp 3, omarkerad, betecknar mål där alla possessiver står före huvudordet.
Rikssvenska tillhör som bekant grupp 3, visst är det härligt logiskt med kartan i åtanke?
-A
2010-03-25
Kuriosa 12: ET phone home
Det här blir ett kort men ändå innehållsrikt inlägg. Det handlar om den bestämda ändelsen -et i de traditionella svenska dialekterna.
På fornnordiska var ändelsen i bestämd form neutrum singular -it. Vissa grundutvecklingar kan urskiljas:
- Generellt så öppnas vokalen till ett /e/.
- I söder bevaras /t/
- Norrut försvagas /t/ till /ð/ og försvinner sedan i de flesta fall.
(huset, taket)
Grön: -ed (hused, taged)
Röd: -(e)t (hust/huset, taket)
Gul: -e (huse, take/tatje)
Blå: -Ø med tvåtoppsaccent (huus, taak)
Lila: -i (husi, taki)
Orange: -eð (auseð, tatjeð) (Ja, det är älvdalska+våmhusmål)
Grå: Traditionell svensk dialekt saknas
I dagens skriftinfluerade språkbruk är det väldigt vanligt att man uttalar ändelsen med ett /t/, men historiskt sett har man på de allra flesta håll inte gjort det.
Hur gör ni som kan tänkas läsa detta? Uttalar ni som det stavas eller som det traditionellt uttalas där ni kommer ifrån? Personligen kommer jag från det röda området, så jag har inte behövt tänka så mycket på det ;)
-A
2010-03-20
På fornnordiska var ändelsen i bestämd form neutrum singular -it. Vissa grundutvecklingar kan urskiljas:
- Generellt så öppnas vokalen till ett /e/.
- I söder bevaras /t/
- Norrut försvagas /t/ till /ð/ og försvinner sedan i de flesta fall.
Utvecklingen av ändelsen -it
Nerifrån og upp (huset, taket)
Grön: -ed (hused, taged)
Röd: -(e)t (hust/huset, taket)
Gul: -e (huse, take/tatje)
Blå: -Ø med tvåtoppsaccent (huus, taak)
Lila: -i (husi, taki)
Orange: -eð (auseð, tatjeð) (Ja, det är älvdalska+våmhusmål)
Grå: Traditionell svensk dialekt saknas
I dagens skriftinfluerade språkbruk är det väldigt vanligt att man uttalar ändelsen med ett /t/, men historiskt sett har man på de allra flesta håll inte gjort det.
Hur gör ni som kan tänkas läsa detta? Uttalar ni som det stavas eller som det traditionellt uttalas där ni kommer ifrån? Personligen kommer jag från det röda området, så jag har inte behövt tänka så mycket på det ;)
-A
2010-03-20
Kuriosa 5: Can you cut things with a foot?
Att engelska kan låta olika vet nog de flesta om. Men skillnaderna går djupare än att bara tala om t.ex. brittisk vs amerikansk engelska. Idag ska jag ta upp något som i sammanhanget brukar kallas för the foot-strut split.
För att dra en snabb bakgrund: Medelengelskan hade ett kort u-ljud, /ʊ/. Så långt allt väl.
Någon gång kring 1600-talet började detta ljud att dela på sig, det finns en hög grad av inkonsekvens, men generellt sett bevarades det gamla /ʊ/ om föregående konsonant var labial (/p b m/) eller om efterföljande konsonant var någon av /l ʃ tʃ/. Annars sänktes den till /ʌ/ (som idag snarast uttalas /ɐ/ på de flesta håll). Detta gjorde att ord som put, foot, book og full fortsatte att uttalas med /ʊ/, medan ord som cut, luck, pub og come fick ett nytt uttal med /ʌ/. De här uttalen är de mest spridda og antagligen de mest kända.
Det fina i kråksången är att den här förändringen inte genomfördes överallt. I norra England samt i Midlands skedde den här förändringen inte, og än idag uttalas ovan nämnda ord med det korta u-ljudet /ʊ/! Alltså är det enda som skiljer t.ex. cut og put konsonanten i början av ordet!
På den här länken finns det några ljudexempel där man kan lyssna på hur det låter på båda sidorna av isoglossen!
-A
2010-03-13
För att dra en snabb bakgrund: Medelengelskan hade ett kort u-ljud, /ʊ/. Så långt allt väl.
Någon gång kring 1600-talet började detta ljud att dela på sig, det finns en hög grad av inkonsekvens, men generellt sett bevarades det gamla /ʊ/ om föregående konsonant var labial (/p b m/) eller om efterföljande konsonant var någon av /l ʃ tʃ/. Annars sänktes den till /ʌ/ (som idag snarast uttalas /ɐ/ på de flesta håll). Detta gjorde att ord som put, foot, book og full fortsatte att uttalas med /ʊ/, medan ord som cut, luck, pub og come fick ett nytt uttal med /ʌ/. De här uttalen är de mest spridda og antagligen de mest kända.
Det fina i kråksången är att den här förändringen inte genomfördes överallt. I norra England samt i Midlands skedde den här förändringen inte, og än idag uttalas ovan nämnda ord med det korta u-ljudet /ʊ/! Alltså är det enda som skiljer t.ex. cut og put konsonanten i början av ordet!
Området där the foot-strut split aldrig genomfördes.
På den här länken finns det några ljudexempel där man kan lyssna på hur det låter på båda sidorna av isoglossen!
-A
2010-03-13
