Kuriosa 7: 110m Bokstavshopp
Att ord ändrar betydelse är nog de flesta medvetna om. Många vet dessutom om att olika ljud förändrar sig så att orden förändras med tid (fno. ljúð /ljuːð/ > rsv. ljud /jʉːd/ är väl ett rätt bra exempel på det sistnämnda). Men hur många är medvetna om att ljud kan hoppa från ett ord till ett annat?
Kan ni komma på några förslag? Just det. Ni. 50% av det ordet har aldrig funnits där. På fornsvenska hette det här ordet í eller ír (tyskkunniga bör här studsa till över tyskans ihr, engelskans you är för övrigt også ett släktord men det är något mindre genomskinligt), men r:et föll ganska tidigt (Den fornisländska formen var ér, vilket snart blir relevant). Under ett flertal hundra år hette det alltså I på svenska.
Det som man har att tacka för hela historien kring detta ordet är faktiskt den gamla kongruensböjningen, som numera inte heller finns kvar. Pronomenet I tog ändelsen -en på det verb det styrde, og i konstruktioner där verbet placerades före huvudordet, som t.ex. viljen I, hoppade n:et efterhand över från verbet till pronomenet, dvs vilje ni. Denna förändring skedde någon gång på 1600-talet, men spreds inte överallt og ansågs dessutom under mycket lång tid som vulgär. I de flesta genuina dialekter som använder det här ordet heter det fortfarande I.
Men detta är inte allt för vårt ord! På isländska skedde nämligen mer eller mindre exakt samma sak, då formen ér blev till det numera föråldrade þér via kongruensändelsen -ið. Hafið ér → Hafið þér. (Har ni)
Og om detta inte skulle vara nog så har de skandinaviska pronomina ännu mer att komma med! På Vestlandet og delar av Trondheim i Norge, samt i Jämtland og Härjedalen, förekommer ordet me (med variationer) i betydelsen vi. På nynorsk är till og med denna form standarden. I vilket fall är denna form ett resultat av samma process som ovan, där ordet við (ursp. 'vi två', inte samma ord som sv. vi) har fått m:et från kongruensens -om (jfr. Sjungom studentens lyckliga dag).
För att lämna Skandinavien en stund og varva ner lite, kan jag ge några exempel från engelskan, där ljudet /n/ har hoppat lite kors og tvärs i ett par ord:
an apron ← a napron (från fr. napperon "underlägg")
an adder ← a nadder (feng. næddre "orm")
a nickname ← an ekename (eke "öka", feng. éaca är släkt med sv. öka, fno. auka; jfr öknamn!)
Fler exempel från åtskilliga språk kan förstås hittas, men det här inlägget är nog tillräckligt tungt som det är, så för tillfället tackar jag för mig!
-A
2010-03-15
Kan ni komma på några förslag? Just det. Ni. 50% av det ordet har aldrig funnits där. På fornsvenska hette det här ordet í eller ír (tyskkunniga bör här studsa till över tyskans ihr, engelskans you är för övrigt også ett släktord men det är något mindre genomskinligt), men r:et föll ganska tidigt (Den fornisländska formen var ér, vilket snart blir relevant). Under ett flertal hundra år hette det alltså I på svenska.
Det som man har att tacka för hela historien kring detta ordet är faktiskt den gamla kongruensböjningen, som numera inte heller finns kvar. Pronomenet I tog ändelsen -en på det verb det styrde, og i konstruktioner där verbet placerades före huvudordet, som t.ex. viljen I, hoppade n:et efterhand över från verbet till pronomenet, dvs vilje ni. Denna förändring skedde någon gång på 1600-talet, men spreds inte överallt og ansågs dessutom under mycket lång tid som vulgär. I de flesta genuina dialekter som använder det här ordet heter det fortfarande I.
Men detta är inte allt för vårt ord! På isländska skedde nämligen mer eller mindre exakt samma sak, då formen ér blev till det numera föråldrade þér via kongruensändelsen -ið. Hafið ér → Hafið þér. (Har ni)
Og om detta inte skulle vara nog så har de skandinaviska pronomina ännu mer att komma med! På Vestlandet og delar av Trondheim i Norge, samt i Jämtland og Härjedalen, förekommer ordet me (med variationer) i betydelsen vi. På nynorsk är till og med denna form standarden. I vilket fall är denna form ett resultat av samma process som ovan, där ordet við (ursp. 'vi två', inte samma ord som sv. vi) har fått m:et från kongruensens -om (jfr. Sjungom studentens lyckliga dag).
För att lämna Skandinavien en stund og varva ner lite, kan jag ge några exempel från engelskan, där ljudet /n/ har hoppat lite kors og tvärs i ett par ord:
an apron ← a napron (från fr. napperon "underlägg")
an adder ← a nadder (feng. næddre "orm")
a nickname ← an ekename (eke "öka", feng. éaca är släkt med sv. öka, fno. auka; jfr öknamn!)
Fler exempel från åtskilliga språk kan förstås hittas, men det här inlägget är nog tillräckligt tungt som det är, så för tillfället tackar jag för mig!
-A
2010-03-15
Kommentarer
Trackback
