Kuriosa 2: Was ißt los?
På tyska finns det en rolig bokstav, som jag vågar gissa att de flesta någon gång stött på. Jag tar förstås om det tjusiga ß, kallad Scharfes s eller eszett.
Var kommer denna bokstav ifrån?
Svaret är enklare än man kan tro. Bokstaven ß är helt enkelt en ligatur, dvs en sammanslagning av två tecken. Precis som t.ex. æ är en sammanslagning av a og e, är ß ursprungligen en kombination av s og z, vilket det vid första anblick kanske inte ser ut att vara. (För övrigt uttalas s og z just ess respektive zett på tyska!)
Anledningen till detta är att ß inte kommer av just de stilistiska varianterna som vi är vana vid. Den kommer istället från det så kallade långt s, ſ (*), samt ett z med en böj, ʒ, vilket fortfarande är vanligt i viss skrivstil (og som vissa nog känner igen från IPA). I vissa typsnitt är det även en sammanslagning av långt og kort s, dvs ſs.
ſʒ → ß ser väl aningen mer troligt ut! :)
För att ge lite perspektiv har jag här två bilder:
Där har vi det! Som grädde på moset kan jag nämna att en orsak till att man överhuvudtaget skrev sz i början var att i fornhögtyskan förekom både ss og sz (ss kom från äldre s, sz från äldre t), men att de då beskrev olika ljud, ss stod för ljudet /ɕ/ (svenskans tje-ljud), medan sz stod för /s/. När dessa ljud sedan sammanföll behöll man ändå stavningen.
-A
2010-03-10
(*)Om skillnaden mellan långt og kort s kommer antagligen ett framtida inlägg.
Var kommer denna bokstav ifrån?
Svaret är enklare än man kan tro. Bokstaven ß är helt enkelt en ligatur, dvs en sammanslagning av två tecken. Precis som t.ex. æ är en sammanslagning av a og e, är ß ursprungligen en kombination av s og z, vilket det vid första anblick kanske inte ser ut att vara. (För övrigt uttalas s og z just ess respektive zett på tyska!)
Anledningen till detta är att ß inte kommer av just de stilistiska varianterna som vi är vana vid. Den kommer istället från det så kallade långt s, ſ (*), samt ett z med en böj, ʒ, vilket fortfarande är vanligt i viss skrivstil (og som vissa nog känner igen från IPA). I vissa typsnitt är det även en sammanslagning av långt og kort s, dvs ſs.
ſʒ → ß ser väl aningen mer troligt ut! :)
För att ge lite perspektiv har jag här två bilder:
Ett urval av ß i olika typsnitt, där ursprunget i sz framgår mer eller mindre tydligt.
Gatuskylt från Berlin där typsnittet klart avslöjar ß:s ursprung.
Där har vi det! Som grädde på moset kan jag nämna att en orsak till att man överhuvudtaget skrev sz i början var att i fornhögtyskan förekom både ss og sz (ss kom från äldre s, sz från äldre t), men att de då beskrev olika ljud, ss stod för ljudet /ɕ/ (svenskans tje-ljud), medan sz stod för /s/. När dessa ljud sedan sammanföll behöll man ändå stavningen.
-A
2010-03-10
(*)Om skillnaden mellan långt og kort s kommer antagligen ett framtida inlägg.
Kommentarer
Trackback
