Kuriosa 11: Ett ärrande ljud.
Det här inlägget handlar om det bakre r-ljudet (/
ʁ/ eller /ʀ/). Skorrande r. Uvulart r. Tungrots-r. Kalla det vad du vill.
Det bakre r:et har en väldigt kort historia i Europa. Historiskt sett har det lyst med sin frånvaro, för att hitta det måste man se på språken i Kaukasus eller Mellanöstern, og då är det tveksamt om vi fortfarande kan tala om Europa.
Det europeiska bakre r:et uppkom bland arbetarklassen i Paris någon gång på 1700-talet, exakt hur det skedde vet man inte säkert, men på 1800-talet hade det blivit intaget i standardspråket. Ett skäl att det togs in är den franska revolutionen. Efter den var det farligt för folk som tillhörde de övre klasserna att visa sig, og ofta försökte dessa människor gömma sig eller verka tillhöra "pöbeln". Detta medförde även att de tog till sig vissa språkliga företeelser hos dessa samhällsskikt, däribland det bakre r:et og uttalet av <oi> som /wa/ i stället för /wɛ/.
Från Paris spred det sig till övriga norra Frankrike, vidare till delar av Tyskland, Danmark, södra Sverige og sydvästra Norge. Senare spreds det även till Portugals överklass og kom därmed in i portugisiskan. På många håll var og är det fortfarande ett slags modeuttal, vilket bidragit till den snabba spridningen.
I Sverige var det på frammarsch fram till mitten på 1900-talet, sedan dess har trenden avstannat og gränsen mellan främre og bakre r är nu relativt stabil i södra Sverige. Möjligtvis är det till og med så att det bakre r:et är på tillbakagång igen på sina håll.
I Norge är det fortfarande på frammarsch, og man kan märka stora skillnader mellan yngre og äldre talare på flera håll i landet.
I de delarna av Sverige som ligger strax norr om det bakre r:ets spridningsområde förekommer traditionellt något som kallas för götaregeln (eftersom det är i Götaland og götamål traditionellt talas). Detta innebär att bakre r används i början av ord, samt när ljudet är långt. Annars används främre r. I detta område heter det alltså: ʀöra, skoʀʀa, höra, krok, ler. I vissa delar av Östergötland har detta bakre r labialiserats till ett w-ljud, vilket fortfarande ger upphov till stereotypa dialektuppfattningar.
Tyvärr ses det bakre r-ljudet fortfarande ner på eller förlöjligas i många delar av Sverige där det idag inte har så starkt fäste, vilket förstås är synd. Detta inte för att jag skulle förespråka detta ljud, utan mer för att jag tycker det är tragiskt og patetiskt att man skulle sparka på någon bara för sättet han talar på, speciellt när det är ett ljud som faktiskt har en plats i språket!
-A
2010-03-19
ʁ/ eller /ʀ/). Skorrande r. Uvulart r. Tungrots-r. Kalla det vad du vill.Det bakre r:et har en väldigt kort historia i Europa. Historiskt sett har det lyst med sin frånvaro, för att hitta det måste man se på språken i Kaukasus eller Mellanöstern, og då är det tveksamt om vi fortfarande kan tala om Europa.
Det europeiska bakre r:et uppkom bland arbetarklassen i Paris någon gång på 1700-talet, exakt hur det skedde vet man inte säkert, men på 1800-talet hade det blivit intaget i standardspråket. Ett skäl att det togs in är den franska revolutionen. Efter den var det farligt för folk som tillhörde de övre klasserna att visa sig, og ofta försökte dessa människor gömma sig eller verka tillhöra "pöbeln". Detta medförde även att de tog till sig vissa språkliga företeelser hos dessa samhällsskikt, däribland det bakre r:et og uttalet av <oi> som /wa/ i stället för /wɛ/.
Från Paris spred det sig till övriga norra Frankrike, vidare till delar av Tyskland, Danmark, södra Sverige og sydvästra Norge. Senare spreds det även till Portugals överklass og kom därmed in i portugisiskan. På många håll var og är det fortfarande ett slags modeuttal, vilket bidragit till den snabba spridningen.
Det bakre r:ets utbredningsområde i Västeuropa.
I Sverige var det på frammarsch fram till mitten på 1900-talet, sedan dess har trenden avstannat og gränsen mellan främre og bakre r är nu relativt stabil i södra Sverige. Möjligtvis är det till og med så att det bakre r:et är på tillbakagång igen på sina håll.
Bakre r i Sverige.
I Norge är det fortfarande på frammarsch, og man kan märka stora skillnader mellan yngre og äldre talare på flera håll i landet.
Utbredningen av bakre r hos norrmänn födda ca. 1900 respektive ca. 1950.
I de delarna av Sverige som ligger strax norr om det bakre r:ets spridningsområde förekommer traditionellt något som kallas för götaregeln (eftersom det är i Götaland og götamål traditionellt talas). Detta innebär att bakre r används i början av ord, samt när ljudet är långt. Annars används främre r. I detta område heter det alltså: ʀöra, skoʀʀa, höra, krok, ler. I vissa delar av Östergötland har detta bakre r labialiserats till ett w-ljud, vilket fortfarande ger upphov till stereotypa dialektuppfattningar.
Götaregelns traditionella spridningsområde.
Tyvärr ses det bakre r-ljudet fortfarande ner på eller förlöjligas i många delar av Sverige där det idag inte har så starkt fäste, vilket förstås är synd. Detta inte för att jag skulle förespråka detta ljud, utan mer för att jag tycker det är tragiskt og patetiskt att man skulle sparka på någon bara för sättet han talar på, speciellt när det är ett ljud som faktiskt har en plats i språket!
-A
2010-03-19
Kommentarer
Postat av: liʔl wɐn
Jag skulle spontant säga att uvulart R är vanligare i tyskan än vad som framgår av det översta diagrammet. Jag har under de gångerna jag varit i Tyskland (även utanför de vita områdena) knappt hört någon alls som inte har uvular realisation.
Postat av: A
Ja, som sagt visar väl den där kartan det traditionella förhållandet. Det står ju dock att det förekommer i "educated speech", vilket jag spontant skulle associera med ett skriftspråksnära eller "riksspråkligt" tal, vilket torde vara hur de flesta tyskar talar idag (precis som i Sverige)!
Trackback
