Kuriosa 3: Dagens i-landsproblem?

De av er som kan engelska har kanske någon gång funderat över varför ordet island stavas med ett s, när det ändå uttalas /ˈaɪlænd/, utan något som helst /s/.

Det engelska island, kommer från ett fornengelskt īgland. Ordet är närmast släkt med tyska Eiland og holländska eiland, samt det fornnordiska øyland (sedermera tog den kortare formen øy över helt). Slutledet -land är precis var det ser ut att vara. Förledet kommer i alla fallen från ett forngermanskt *aǥwī, från ett urindoeuropeiskt *akʷā, vilket helt klart har med vatten att göra. Vattenland passar dessutom rätt bra, eftersom den ursprungliga definitionen var "ö, låglänt sträckning vid vatten, vattensjuk äng". Som man ser har detta smalnats av lite.

Stavningen då? Av olika anledningar styrdes England under ett par hundra år av fransktalande normander. På äldre franska hette ö isle (lat. insula), ett ord som förövrigt lånats in som synonym till island. I denna frankofona veva gjorde man någon gång på 1400-talet en felassociering mellan franska isle og engelska iland, og började helt sonika stava iland med ett s för att få en mer "etymologisk" stavning.

Den stavning som reflekterar både uttal og etymologin bäst var alltså, og är fortfarande, iland.

-A

2010-03-11

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0